Minnen från de tuffaste och mest lärorika dagarna i mitt liv kom farande igen. Vet inte varför de dök upp nu. Kan höra ihop med att hösten har varit tuff och att jag inte tagit hand om mig själv med rätt kost och träning. En nedåtgående spiral av några dåliga vanor varje dag kom till slut ifatt mig.
Har bestämt mig för att någon gång skriva en bok om detta för att hjälpa andra som hamnar i djupa svackor i livet. Det kan vara självförvållat eller något utanför ens kontroll som utlöser en livskris. I mitt fall var det självförvållat och ansvaret låg på mig själv. Hade jag gjort andra val hade det inte hänt, men det fanns en anledning till att jag skulle tränas i att gå igenom riktigt tuffa motgångar.
Skriver om mina minnen som jag känner det. Ber om ursäkt för språket och de känslor som detta kan riva upp. Vill att du som läsare skall få samma känsla som jag för att du skall vara förberedd om detta händer dig någon dag.
Slut som artist
Kommer fortfarande ihåg dagen då jag inte längre såg några utvägar i livet. Det var dagen efter vår sons ettårskalas.Hade varit vaken ett par dygn i sträck. Helt slutkörd av alla tankar och all ångest. Det fanns verkligen inga vägar ut. Jag hade svikit alla jag känner, stängt alla dörrar. I timmar satt jag att funderade på om det gick att hitta någon lösning. Världen höll på att falla samman.
Har videofilmer kvar från kalaset och jag blir rädd för mig själv när jag tittar på filmen. Det är ett tomt skal som vandrar omkring. Blicken är helt tom. Det finns ingen livsgnista kvar. Det är helt enkelt "game over".
Bara en utväg kvar
Gick till kontoret som vanligt på morgonen i hopp om att hitta en lösning, en sista räddningsplanka. Förmiddagen gick, tom på idéer och lösningar. Det fanns bara en utväg kvar.Satte mig i bilen och körde iväg. Ett sista försök att skingra tankarna. Stängde av telefonen för att få vara ostörd. Ingenting hjälpte. Det fanns bara en väg kvar. Att snabbt och smidigt släcka mitt eget liv för att göra slut på alla problem. Tankarna började snurra på hur jag enklast skulle kunna göra detta utan att skada några andra. Rullade omkring på vägarna som en tidsinställd bomb...
Träffar min skyddsängel
Hittar inget annat sätt att beskriva det som hände efter timmar av ångest i bilen. Helt plötsligt dök det upp en helt ny tanke som stängde av mitt negativa tankemönster.Jag fick helt plötsligt en tydlig bild av min egen begravning. Jag såg tydligt mina två barn stå med tårar i ögonen vid min grav. De står där och håller varandra i händerna. Bilden är fortfarande tydlig i mitt minne. De tittar mig rakt i ögonen.
BOOM! Helt plötsligt släpper jag alla mina negativa tankar. Inte kan jag vara så jävla feg att jag lämnar min familj för de problem som jag själv ställt till med.
Jag har ingen aning om varför denna bild dök upp hos mig. Oavsett var det detta som räddade mitt liv. Jag vände bilen och gråtandes styrde jag bilen mot akutmottagningen på Ryhov. Det var min första reaktion och jag är evigt tacksam för att det inte vara några andra impulser som hoppade in.
Är även tacksam för den hjälp jag fick av sjukvården. Det blev 100 % fokus på mig så snart jag klev in på akuten. Måste antagligen sett helt förstörd ut. Behövde inte direkt stå och förklara mig i luckan.
Blev skickad till akutpsyk omgående. Där sker ett möte som jag än idag inte kan förklara. Jag träffar först en läkare som pratar med mig och berättar vad som skall hända och vilka mediciner jag skall få för att minska min ångest och depression.
Läkaren lämnar rummet och efter några minuter kommer en annan läkare in i rummet. Eftersom jag inte var vid mina sinnens fulla bruk är jag inte 100 % säker på om detta är verklighet eller bara jag själv som fantiserar. För att ge det någon som helst förklaring säger jag till mig själv att jag träffade min skyddsängel. Har ingen annan förklaring.
Kvinnan presenterar sig som läkare. Bryter på spanska och presenterar sig som Blanka. Bara namnet ger mig en hint. Hon berättar att hon är vikarierande läkare, och att vi bara kommer att träffas idag. Hon säger ett par rader som har etsat sig fast i mitt minne.
"Oavsett vad som händer i livet och vilka dörrar du stänger så kom ihåg att det alltid öppnas nya dörrar."
Det finns alltid en väg ut
Från detta möte fick jag stopp på den nedåtgående spiralen. Jag sov säkert i två dygn. Ett antal år i allt för hög fart och med många utmaningar hade slitit på kroppen ordentligt.
Så otroligt tacksam för alla de personer som stod kvar och hjälpte mig på vägen. Det var många som vände mig ryggen eller som undvek mig. Har full förståelse för dem. Det var jag som var svinet. Har försökt att be om ursäkt till så många personer som jag bara kan komma på.
Bilden beskriver hur jag har känt mig de senaste åren. Det finns alltid en utväg från alla dina värsta motgångar. Idag kan jag se tillbaka på det som har hänt med tacksamhet. Jag har växt som människa. Jag har kommit betydligt närmare de människor som betyder mest för mig i livet. Jag är så otroligt tacksam för att de stod kvar och är kvar i mitt liv. Tack, tack, tack!
Om du går igenom ett helvete, fortsätt att gå
Detta är den bästa lärdom jag kan dela med mig av. Åren efter det som hände den där dagen var riktigt tuffa. Har fortfarande kvar en del sår från den här tiden. Idag är jag väldigt mycket starkare som människa efter att har vunnit över alla motgångar.
Det handlar bara om att fortsätta att gå framåt. Ett steg i taget. Lägga framgångsrika dagar på varandra. Efter ett par år kan du titta tillbaka på det du åstadkommit och fråga dig själv hur detta var möjligt.
Du är så mycket starkare än vad du tror. Det är när du ställs inför stora utmaningar som du får testa dina gränser.
Fortsätt att utmana dig själv, fortsätt att göra misstag
Det finns bara ett sätt att växa som människa och inte stagnera. Fortsätt att utmana dig själv och fortsätt att våga göra misstag.
Titta på hur ett barn utvecklas. Ett barn utmanar sig själv varje dag, gör massor med misstag och lär sig massor.
Släpp fram barnet i dig. Skit i vad andra tycker. Det är ditt liv!
Lämnar dig med att lyssna på Bon Jovi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar